Mitt äventyr, Öppetspår 2014! (1/2)

Förra våren fick jag den fantastiska idé, att jag skulle lära mig åka skidor.

Hur gör man då? Om man heter Diana, så inhandlar man skidor och anmäler sig till Öppetspår. 10 månader kvar till jag skall åka de berömda 90 km från Sälen till Mora.

En snöfattig och varm vinter i Stockholm började göra mig orolig, 44 dagar innan tävlingsdagen kan jag ta mig ut första gången. Jag börjar lite lätt på gräsmattan och tar mig upp på IP, för att köra mina första 8 km, runt, runt, runt. Dagen efter testar jag Ågesta, träffar Coach Niklas, får första tipsen, veckan efter teknikträning och 116 km hinner jag få ihop på Ågesta, innan snön igen försvinner.

Skärmavbild 2014-01-19 kl. 14.12.46

Allt är boka, jag laddar som inför maraton och söndag åker jag med Swebus mot Mora. På bussen träffar jag 5-timmers-Daniel, som friskt delar med sig av tips, vallataktik och andra träningstips. Vi skrattar. Han imponeras av min positivitet, glädje och tycker om att jag kryddar utmaningen med operation 11 dagar tidigare och hälsporra x2. Men jag känner mig pigg och trots bristfällig träning veckorna innan, i fin form. Med målet att ta sig fram till Mora, utan prestationskrav på tiden, känner jag mig lugn.

Väl i Mora, lämnar jag in skidorna hos på vallning hos Dan Marsch, glid och fäste med massor klister blev det. Ett strålande resultat, som jag var oerhört nöjd med hela vägen till Mora.

Vasaloppsmässan avklarat, startnummer hämtat, skidorna hämtade och jag är möter upp Irené och Lasse, som jag skall sova hos. Vi åker mot fina Gosphus. Målet är att ligga sig vid 19-tiden, klockan ringer kl 3.00.

Jag somnar med en härlig förväntan i kroppen och ett leende om läpparna. Snart är det dax för andra grenen i Min Svenska Klassiker och mitt första Vasalopp. Jag tittar på stolen i gästrummet, där allt ligger packat och klart. Godnatt!

Öppetspår 2014

Annonser

Uppladdning i 120 km/tim!

Äter, dricker, vilar, dricker, boostar träningskompisar, äter, vilar, mailar med Coach-Mia och testar vaselin på utsatta ställen, klipper tånaglar!

Om två dygn är vi i gång. Jag har tränat oändligt mycket styrka, löpning och en hel del simning. Tänkt. Visualiserad. Fokuserad. De senaste 7-8 månader har mycket energi gått åt denna prestation.

Varje dag. Varje steg. Flesta tankarna. Jag älskar det och nu är det nu!

Jag har den vanliga ”veckan innan blue/nervösitet”. Är jag tillräckligt förberett? Igår fick jag för första gång tanken: Kommer jag vilja ge upp? NEJ! Det kommer jag inte vilja!

Samtidig så undrar jag… Vem har anmäld mig? Är det verkligen jag? Varför denna pina? Jag är en 120% person så även i detta projekt. Och varför tänker jag redan på nästa maraton, nästa Ultra på 5 mil och nästa Ultra efter det, 8 mil…. Jag tänker på Vätternrundan och Vasaloppet. Jag måste ha blivit tokig!

Jaha, jag ville ha skrivit om kostcirklen, som jag försöker pricka in till varje mål och hittade denna fina bild på google. Det får bli en annan dag!

Hur fasen kom jag på att jag skall utsätta mig för detta, som de flesta jag känner tycker är helt vansinne!

Image