42195 meter – Stockholm Maraton

Jag tvekande aldrig på jag skulle kunna genomföra! Jag tvekade aldrig på att jag skulle ha roligt! Men jag förstod inte hur härligt och lätt det skulle vara!

Jag träffade Coach-Mia på Östermals IP, fick 5 minuters coaching, lånade solglasögon och tog en bild. Det sista jag fick med mig, när jag gick för att lämna in min påse var: ”Det kommer gå mycket bättre än du tror”. Jag förstod inte än, hon visste redan.

Mia och jag innan start!

Nu är jag redo, tar sista bilden och skickar till Sofia, så de vet hur jag ser ut. Går mot startfeltet och märker snabbt att jag är allt för sent ute, jag kommer inte tillräckligt långt fram och vet nu att jag kommer springa om flera 1000 löpare innan jag kan få in flytet. Lärdom nr #1

Vädret är perfekt. Jag har en liten tår i ögat. Nu är jag här! 12.10 går starten. PANG, jag sätter i gång min rosa Garmin och börjar gå, gå tillsammans med 10 000 andra löpare. Sakta kommer löpning i gång och det går nerför och snabbt, det är trångt, jag är stel och uppvärmning börjar. AJAJAAA! Jag tar ett sned steg på asfalten och märker hur en extrem smärta kommer i vänster fot. FOKUSFÖRFLYTTNING och jag tänker inte mera på det, som sedan visar sig vara en reell stukning.

bild-3

Jag springer på, kollar pacen. 4.46-5.09-5.19-4.56-5.21. Ta’ det lugnt Diana. Vad händer?!?? Det ekar i mitt huvudet: ”Ta det lugnt i början”, ”Loppet börjar först efter 25 km”, ”Du vet inte vad som händer sista milen”. Men det går inte att hålla de planerade ”5.40, de första 3 mil/6.00 hem-tempo”. Jag beslutar mig för att springa på känslan och då får det bli den pace, det nu är. Jag håller mig hela tiden långt under 5.28 och tänker om. ”Du tar hem den på under snit pace på 5.30, även uppför, inkl pauser”. Jag springer på, dricker, tar mina gel på de planerade 10, 20 och 30 km.

Jag tänker löpekonomi och teknik. In med magen, fram med höften, fotisättning, jobba med armarna, andas ut, rätt hållning. Armarna igen. Det går bra!

Jag ler! Jag sjunger högt med på låtarna som spelas på vägen! Jag pratar med och peppar andra löpare! Energien flödar, på en nivå jag inte upplevt på många år. Målinriktat. JA! Fokuserad. Nja, kanske inte hela vägen, men jag är också här för att ha roligt!

Toabesök vid 20 km, kostar 120 sekunder och det tar 1-2 km att få tillbaka rytmen i kroppen. Jag rundar halvmaran på 1.55. (skulle tagit toapaus efteråt #lärdom nr 2) Börjar räkna och inser att SUB4 är inom räckhåll. Jag räknar mera och tankarna flyger iväg, precis som kilometrarna och benen bara jobbar, jobbar, jobbar. Jag delat upp loppet i förrätt-huvudrätt-dessert, 14 km i varje, som jag lärt av Helene. Det går hur enkelt som helst, jag kommer knappt ihåg hur banan ser ut och ser inte ens km-skylltarna jag passera. #lärdom 3, ha inte för låga förväntningar och mål!

På Västerbron står Mia och skriker, jag svichar förbi! GULD! Mer energi! Vid centralen står Rikard. Mer energi! Per, My’s man skriker två gångar. Mer/Ny energi. Gustaf skriker vid Odenplan! Energi! Eva andra varvet vid Rålis! GULD, det behövde jag, ny energi. Jag tittar efter barnen, men ser dom inte. Hoppas de väntar på Stadion!

36 km, skall jag sätta in spurten? Jag är inte trött. Vad skrev jag??? JAG ÄR INTE TRÖTT efter 36 km. Jag är feg, jag vågar inte. Ångra mig och börjar spurten vid 40 km skylten. Det är för sent. Det går uppför efter Sveavägen, jag håller tempot bra, men det är för sent att plocka några minuter!! Jag börjar småprata med en kille, jag hakar på honom ett kort tag, nu jävlar tänker jag…sedan orkar han inte. Orutinerad som jag är, försöker jag att dra hem honom. NU ser jag Stadion. Jag börjar gråta. ”Skärp dig Diana” Bit ihop! Spurta!” Valhallavägen. Jag tar en del placeringar och spurter in på Stadion. Grymt! GRYMT! Aldrig har jag gjort något härligare! Alla som kritiserad all min träning hela hösten och vintern, kan vara tysta nu!

Inga dippar. Inga vägger. Inga ”jag bryter” eller ”jag börjar gå” tanker. Ett topp lopp båda mentalt och fysisk. Väl godkänd Fröken Kämpe!

För och efter bilder:

Cool och hot mamma på stan lördag eftermiddag-sms till Sofia och Fredrik!

IMG_3601

Glad och nöjd. SUB4. Mia visste, jag hade bara drömt om det.

Känslan på sista bilden: Lycka! Jag gjorde det… Men skall vi ta 2 mil till, någon, nu, innan vi blir kalla? Nästa gång skall jag ta ut mig ordentligt!

IMG_3615

Jag hade ingen aning om hur enkelt det skulle vara! 3.52.05! Min första maraton!

Var jag biten av löpning i fredags är det inget mot nu! Dax att sätta in en växel, men först återhämtning och vila!

1. Juni 2013 – ASICS Stockholm Maraton!

Jag fokuserade på maraton och fick inte upp detta inlägg i lördags innan jag åkte in till stan och till mitt första maraton. Men här kommer det!

Det är lördag den 1. Juni 2013. Datumet jag fokuserad på under många svettiga, kalla, långa, tuffa, härliga träningspass. NU. ER. DET. IDAG!

Jag har förberett mig maximalt, efter de fortsättningar jag har och den tid jag tränat löpning på denna nivå. Kört stenhårt efter Mias träningsprogram senaste månaderna, vilat, ätit, fylld på alla kroppens celler och depåer, tagit in information, jobbat mentalt med banan och nu är jag redo. Jag blir inte mera redo än så här. Jag kan inte göra mera just nu. NU är det tid att prestera.

Mål för min första maraton: 

4.30 kan jag leva med, men blir nog lite besviken, menmen jag är ju oerfaren.

4.20 är ok. 4.10 då är jag nöjd. SUB4 är ett mål, men nog inte denna gång.

Mia skriver till mig: Det kan gå bättre än du förväntar dig och det kan gå annorlunda än du förväntar dig.

Ni som känner mig vet att jag har en extrem vinnerskalle, när det är något jag går in för. Ni vet oxå att jag är målinriktat och fokuserad. Allt är en tävling här i livet, då blir det mycket roligare. Pappa sa när jag tävlings simmade för många, många år sedan: ”Det gäller om att vara med, inte att vinna”. Snälla pappa, ville inte jag skulle bli ledsen och besviken när jag inte vann. Men så fel han hade!

Obligatoriska bilden, så ser ni vilka färger ni skall titta efter!

Obligatoriska bilden

Total lycka…

Idag har varit en underbar dag! Den absolut bästa i år!!

Vi har varit lediga, mina älsklingar har varit hemma, årets första riktiga vårdag, det kändes som sommar i Fullersta!

Fredrik var på utflykt med en av sina bästa vänner. Sofia har cyklat runt det mesta av dagen och varit med Amiée. Jag har krattat, planterad lite blommor, fixat med växthuset och tvättat bilen för första gång detta år och sedan drog jag ett par rundar i spåret. Underbart!

Idag var en dag i total lycka! Lycka över att kunna bo i vår underbara villa, nära skogen och alla våra fantastiska vänner. Lycka över att det är vår och snart sommar. Lycka över att se mina älsklingar leka, skratta och vara kärleksfulla. Lycka över livet och allt vi tre har åstadkommit tillsammans.

Avslutningsvis firade jag året till nu bästa och vakrasta dag, med ett underbart glass rosévin på terrassen.

Jag hoppas verkligen din dag varit lika vacker och minnesvärdig som min!

Tack för en härlig start på veckan…

För ett par dagar sedan fick jag ett helt fantastiskt mail från Christer Olsson!

Han tackade tusen gångar, för min härliga återkoppling och tyckte det var en härlig start på veckan, att läsa mitt mail.

Och bad mig lova, att jag kommer förbi , han och Carinas hus når vi kommer till Skagen i sommar!

Jag säger: tack själv! Och är mycket glad över att lilla Diana, ger Christer en härlig start på veckan. Jag kanske ändå kan lyckas emellanåt!

MOD att bege sig utanför ramerna!

Då blev det äntligen 15. November och mitt uppdrag på Svensk Handel är klart! Jag är jättenöjd! Tycker nog att det gick bra och jag är säker på att dagen idag, är början på något nytt. Vilket känns fantastisk bra! Något som är helt säker är, att detta inte var sista gång jag kommer stå framför en publik!

Flera av åhörarna tyckte, att det hade varit en mycket inspirerande eftermiddag och önskade att de hade samme drive och mod, som vi som föreläste. Vilket givetvis värmer om hjärtat på en oerfaren föredragshållare!!

Kul når man beger sig utanför sina ramar och utmanar sig själv! Det bör vi alla göra mycket oftare… Jag gör det snart igen!

Har du MOD att göra det?

Möet och Krabba i Gustavsberg.

Spontana infall tror jag vi alla gillar, men gör det allt för själdent! Varför är det så?

För ett par veckor sen blev ett par sms i början av veckan, till fredagsmys hos min härliga vän Martin. Han är ju helt underbar, min Martin. En sån fin kille. Jag slutar aldrig vara frågande till, varför jag inte blir kär i honom… kanske just därför! Att han är så rolig, intelligent, omtänksam, fin, blygsam, glad och ibland till och med lite galen.

Jag köpte godis till hans söta barn, la’ en flaska moet på kyl, redan kvällen innan och begav mig efter jobbet fredag kväll, kryss och tvärs över Stockholm. Från Upplands Väsby till Gustavsberg. Som vanligt fick jag sova i Tuvas säng. Lika go som alltid.

Vet ni vad Martin hade köpt och bjöd på?? Krabba och goda ostar från Hötorgshallen. Min krabba premiär. Jätte gott och kul var det med krabba!

Tack fina vän, för att du alltid lär och visar mig nya saker. Det är alltid lika roligt att vara i ditt sällskap.