Österlen Marathon

Coach Mia hade glatt skrivit upp Österlen Marathon, med kommentaren att det finns en ledig plats i bilen, på mitt träningsschema. Och en sådan möjlighet tackar jag inte nej till.

Att få umgås med Mia och Silvio, suga till sig allt de kan om löpning, näring, kroppen och ultra, i två dagar är makalöst!

Väl i Simrishamn checkar vi in på Turistgården, får rekommenderad av damen i reseptionen, att köra de 5 minuter till nummerlappsutdelningen. (Hon har visst aldrig sprunget en mara)

Vi äter en riktig god lunch som Mia hade med och hinner vila en stund innan tåget går mot Gärsnäs IP, där starten går. Reflexvästar och pannlampor synas överallt, riktigt härligt. Nu skall vi ha roligt!

Vi bestämmer oss att ligga i 5.30 tempo hela vägen, då det är ett träningspass för de flesta av oss. Mitt mål var att springa lite fortare än mitt personbästa på 3.52.21 från 1. juni.

Det är kväll, kroppen är inställt på vila, det är kolsvart ute och jag har ingen aning vart jag skall.

Jag startar för fort och springa hem halvmaran på 1.50.17. Vilken bana genom små byar och bondgårdar, vilka människor som hade satt ut marskaller, stod entusiastiska och hejade på alla löpare. Helt makalöst!

Redan efter 3-4 km märker jag mina skor är för små och jag vet att mina nya strumpor kommer ge skavsår. Hur mycket kan fötterna växa, dessa skor passade utmärk i somras??! Jag fokusförflyttar och gläds över att jag inte har ont, varken i knä eller anklar. Alla timmer av styrka- och smidighetsträning har gett resultat.

När jag passerat målet för halvmaran blir det glest med löpare. Jag fokusera på att hålla en god hållning och reflexvästen närmast framför mig. Hur många placeringar hinner och orkar jag plocka? Det är en skön känsla att springa förbi de som passerad mig tidigare och under 21 km släpar jag endast förbi två härliga killer, som jag hakade på ganska långt och en riktig stark tjej sista kilometerna. Jag känner mig stark ända in i mål, fast jag missar båda 3.45 och 3.48 som jag fokuserade på, är jag mycket nöjd med en placering som 7. Kvinna och samlat 44:e plats. Måltiden var 3.50.17 en förbättring av mitt person bästa med 2.04 minuter.

Kvällen avslutas med pizza och ett glas rödvin, fast jag redan är illamående och mätt klämmer jag i mig energin., som kroppen behöver. Vi äter med ultra kompisar till Mia, två av dom sprang en maraton i Danmark på förmiddagen och två skall spring en halvmaraton nu kl 11. Jag slutar inte imponeras av dessa ultralöpare…

Nu har jag analyserad loppet, noterat vad jag skall bli bättre på, vilka områden jag träna upp ytligare. Strax är det frukost och fler analyser med coach Mia och Silvio.

Finns det något roligare än att springa maraton?

En bild av mitt härliga sällskap och mig på väg till start.

20131103-075633.jpg

20131103-075650.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s