42195 meter – Stockholm Maraton

Jag tvekande aldrig på jag skulle kunna genomföra! Jag tvekade aldrig på att jag skulle ha roligt! Men jag förstod inte hur härligt och lätt det skulle vara!

Jag träffade Coach-Mia på Östermals IP, fick 5 minuters coaching, lånade solglasögon och tog en bild. Det sista jag fick med mig, när jag gick för att lämna in min påse var: ”Det kommer gå mycket bättre än du tror”. Jag förstod inte än, hon visste redan.

Mia och jag innan start!

Nu är jag redo, tar sista bilden och skickar till Sofia, så de vet hur jag ser ut. Går mot startfeltet och märker snabbt att jag är allt för sent ute, jag kommer inte tillräckligt långt fram och vet nu att jag kommer springa om flera 1000 löpare innan jag kan få in flytet. Lärdom nr #1

Vädret är perfekt. Jag har en liten tår i ögat. Nu är jag här! 12.10 går starten. PANG, jag sätter i gång min rosa Garmin och börjar gå, gå tillsammans med 10 000 andra löpare. Sakta kommer löpning i gång och det går nerför och snabbt, det är trångt, jag är stel och uppvärmning börjar. AJAJAAA! Jag tar ett sned steg på asfalten och märker hur en extrem smärta kommer i vänster fot. FOKUSFÖRFLYTTNING och jag tänker inte mera på det, som sedan visar sig vara en reell stukning.

bild-3

Jag springer på, kollar pacen. 4.46-5.09-5.19-4.56-5.21. Ta’ det lugnt Diana. Vad händer?!?? Det ekar i mitt huvudet: ”Ta det lugnt i början”, ”Loppet börjar först efter 25 km”, ”Du vet inte vad som händer sista milen”. Men det går inte att hålla de planerade ”5.40, de första 3 mil/6.00 hem-tempo”. Jag beslutar mig för att springa på känslan och då får det bli den pace, det nu är. Jag håller mig hela tiden långt under 5.28 och tänker om. ”Du tar hem den på under snit pace på 5.30, även uppför, inkl pauser”. Jag springer på, dricker, tar mina gel på de planerade 10, 20 och 30 km.

Jag tänker löpekonomi och teknik. In med magen, fram med höften, fotisättning, jobba med armarna, andas ut, rätt hållning. Armarna igen. Det går bra!

Jag ler! Jag sjunger högt med på låtarna som spelas på vägen! Jag pratar med och peppar andra löpare! Energien flödar, på en nivå jag inte upplevt på många år. Målinriktat. JA! Fokuserad. Nja, kanske inte hela vägen, men jag är också här för att ha roligt!

Toabesök vid 20 km, kostar 120 sekunder och det tar 1-2 km att få tillbaka rytmen i kroppen. Jag rundar halvmaran på 1.55. (skulle tagit toapaus efteråt #lärdom nr 2) Börjar räkna och inser att SUB4 är inom räckhåll. Jag räknar mera och tankarna flyger iväg, precis som kilometrarna och benen bara jobbar, jobbar, jobbar. Jag delat upp loppet i förrätt-huvudrätt-dessert, 14 km i varje, som jag lärt av Helene. Det går hur enkelt som helst, jag kommer knappt ihåg hur banan ser ut och ser inte ens km-skylltarna jag passera. #lärdom 3, ha inte för låga förväntningar och mål!

På Västerbron står Mia och skriker, jag svichar förbi! GULD! Mer energi! Vid centralen står Rikard. Mer energi! Per, My’s man skriker två gångar. Mer/Ny energi. Gustaf skriker vid Odenplan! Energi! Eva andra varvet vid Rålis! GULD, det behövde jag, ny energi. Jag tittar efter barnen, men ser dom inte. Hoppas de väntar på Stadion!

36 km, skall jag sätta in spurten? Jag är inte trött. Vad skrev jag??? JAG ÄR INTE TRÖTT efter 36 km. Jag är feg, jag vågar inte. Ångra mig och börjar spurten vid 40 km skylten. Det är för sent. Det går uppför efter Sveavägen, jag håller tempot bra, men det är för sent att plocka några minuter!! Jag börjar småprata med en kille, jag hakar på honom ett kort tag, nu jävlar tänker jag…sedan orkar han inte. Orutinerad som jag är, försöker jag att dra hem honom. NU ser jag Stadion. Jag börjar gråta. ”Skärp dig Diana” Bit ihop! Spurta!” Valhallavägen. Jag tar en del placeringar och spurter in på Stadion. Grymt! GRYMT! Aldrig har jag gjort något härligare! Alla som kritiserad all min träning hela hösten och vintern, kan vara tysta nu!

Inga dippar. Inga vägger. Inga ”jag bryter” eller ”jag börjar gå” tanker. Ett topp lopp båda mentalt och fysisk. Väl godkänd Fröken Kämpe!

För och efter bilder:

Cool och hot mamma på stan lördag eftermiddag-sms till Sofia och Fredrik!

IMG_3601

Glad och nöjd. SUB4. Mia visste, jag hade bara drömt om det.

Känslan på sista bilden: Lycka! Jag gjorde det… Men skall vi ta 2 mil till, någon, nu, innan vi blir kalla? Nästa gång skall jag ta ut mig ordentligt!

IMG_3615

Jag hade ingen aning om hur enkelt det skulle vara! 3.52.05! Min första maraton!

Var jag biten av löpning i fredags är det inget mot nu! Dax att sätta in en växel, men först återhämtning och vila!

Annonser

5 thoughts on “42195 meter – Stockholm Maraton

    1. Stort tack! Det var verkligen roligt och det gav mersmak.
      Vilken fantastisk resa du själv har gjort! Grattis till din enorma prestation! Lycka till med de sista 10 kg!
      Kramar
      Diana

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s